Infektionsastma...

I tisdags så jobbade jag ju och på kvällen skulle Daniel till tandläkaren så jag var hemma med Wilma. Men i och med att hon var så dålig så vägrade hon äta och drack inte så mycket heller. Och den hönsmamma som jag är blir jag nojig och tror det värsta. Ringer och pratar med mamma och Anders för att få lite annat perspektiv och Anders fattar att vi är på väg mot bristningsgränsen, Daniel hade nog reda passerat den och jag kände att jag när som helst skulle bryta i hop. Så det bestämdes att mamma och Anders skulle ta Wilma över natten så vi (läs jag) skulle få sova en hel natt utan bli väckta.

Och tur var nog det för annars hade jag fått ett antal psykbryt på allt igår då det var min tur att vara hemma med Wilma. Istället så var jag lugn och inte alls irriterad som jag kanske hade varit annars. I och med att Wilmas hosta inte blivit bättre och hennes hostmedicin, ventoline, var slut så ringde jag närakuten som tydligen hade flyttat från Huddinge sjukhus till Huddinge Vårdcentral. En timme senare så hade vi en tid för att komma så de kunde kolla på Wilma. Daniel hade gått hem tidigare för att han inte var särskillt pigg så han följde med oss.

Där fick vi reda på att Wilma har något som kallas infektionsastma och läkaren frågade om vi (jag och Daniel) hade astma och det har ju Daniel så han "fick bli syndabocken". Läkaren gav oss recept Ventoline och uppmanade oss att kontakta Wilmas läkare för att hon behöver kortison när hon är förkyld i samband med ventoline.
Idag så försökte jag kontakta Wilmas läkare men som det är med de flesta läkare så är de svåra att få tag i. Men jag gav inte upp och fick tillslut tag i en sköterska som skrev in att han skulle ringa oss.
så håll tummarna för att han gör det!

ha en bra nu!
kram på er!