tisdag 7 december 2010

Ordbajs i huvet...

Vet inte riktigt vad som håller på att hända men ibland känns det som att jag skrattar och är glad men inom mig känns det som om jag håller på att bryta ihop.
Som om jag är världens ensammaste person...
Som om jag står utanför och tittar in.
Att alla där inne är glada och lyckliga.
Men själv står jag ute i kylan.

För det är ju helt sjukt, jag borde vara världens lyckligaste med man och barn som älskar mig.

Varför känner jag då så här????

1 kommentar:

  1. Du är ALDRIG ensam! Tänk på det när det känns jobbigt eller svårt. Oavsett vad som än händer så har du alltid din man, din dotter och dina vänner här. Jag är aldrig mer än ett telefonsamtal bort vännen, det är bara att ringa. Spelar ingen roll om det är mitt i natten, ring om du känner att du behöver prata. Stor kram!

    SvaraRadera